Jahapp, då har man kollat på Idrottsgalan då, mycket trevligt att man får leva ut sportfånen i sig ibland. Mindre tråkigt är det ju att INGEN (!) av mina kompisar är speciellt sportintresserade, vilket är väldigt konstigt om jag får säga det själv. Lollo, du får dispans, men är det inte rätt normalt att killar är galna i sport? Well, inte i min umgängeskrets. Så jag får helt enkelt sitta i min ensamhet och kommentera Zlatans kvicka fotarbete och Anja Pärsons glid i skidorna. Tur att man sen kan ringa till morsan och höra henne klanka ner på Zlatans leende och Carolas haka, så hon kan känna att hon är med i gemenskapen fortfarande, fast vi träffas rätt sällan. Det roligaste med henne är att hon skiter fullständigt i själva sporten.
Men vad jag kan minnas så hatade hon när jag kollade på sport hemma, speciellt fotboll. Så fort det vankades en landslagsmatch på tv:n så kom hon alltid hem med en påse godis. Visst, det verkar ju snällt, men jag vet att jag fick den där satans påsen bara för att jag inte skulle skrika så mycket. Tji fick hon, när matchen var slut var jag hes och påsen orörd.
Rasmus har idag så fint konstaterat att jag är väldigt bra på att planera, sämre på att utföra.
Jag skulle vara flitig idag, jag skulle diska, tvätta och ta mig en promenad. Jag har inte gjort något utav det. Det enda jag har gjort är att duscha, rökt alldeles för mycket och ringt till Arbetsförmedlingen. Men imorgon, då ska det tvättas så det står härliga till. Skönt att vi har en tvättmaskin, mindre skönt att vi måste skruva bort duschslangen och skruva dit nån mojäng så vi kan skruva fast slangen till tvättmaskinen. Rasmus slipper iaf göra de, för nu har jag lärt mig, men tydligen så är de något tjall på den där mojängen, den får inget fäste eller nått sådant. Hoppas jag har styrka nog att koppla om imorgon, de krävs nämligen otroliga muskler för att skruva loss den när Rasmus har skruvat dit den, precis som med korken på Cola-flaskan. Den är nästintill omöjlig att skruva upp när Rasmus har varit på den.
Jävligt intressant.
Men vad jag kan minnas så hatade hon när jag kollade på sport hemma, speciellt fotboll. Så fort det vankades en landslagsmatch på tv:n så kom hon alltid hem med en påse godis. Visst, det verkar ju snällt, men jag vet att jag fick den där satans påsen bara för att jag inte skulle skrika så mycket. Tji fick hon, när matchen var slut var jag hes och påsen orörd.
Rasmus har idag så fint konstaterat att jag är väldigt bra på att planera, sämre på att utföra.
Jag skulle vara flitig idag, jag skulle diska, tvätta och ta mig en promenad. Jag har inte gjort något utav det. Det enda jag har gjort är att duscha, rökt alldeles för mycket och ringt till Arbetsförmedlingen. Men imorgon, då ska det tvättas så det står härliga till. Skönt att vi har en tvättmaskin, mindre skönt att vi måste skruva bort duschslangen och skruva dit nån mojäng så vi kan skruva fast slangen till tvättmaskinen. Rasmus slipper iaf göra de, för nu har jag lärt mig, men tydligen så är de något tjall på den där mojängen, den får inget fäste eller nått sådant. Hoppas jag har styrka nog att koppla om imorgon, de krävs nämligen otroliga muskler för att skruva loss den när Rasmus har skruvat dit den, precis som med korken på Cola-flaskan. Den är nästintill omöjlig att skruva upp när Rasmus har varit på den.
Jävligt intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar