What hurts the most..

Här sitter man, i mörkret. Orkar inte gå och tända lampan. Då är man fan lat. Men vafan, jag har det ljuset jag behöver för stunden. Det känns dock lite deppigt att sitta här i mörkret, så jag ska nog börja laga lite mat så fort jag är klar här. Vilket är väldigt snart.

Jag känner mig.. hmm.. Ja, sviken är nog det bästa ordet. Fast det är ingenting jag tänker berätta om här, tyckte bara att ni kunde få veta det. Har man varit kompisar så pass länge och så pass tight så kan man väl prata..? Tydligen inte, tråkigt då.

Jag är så sjukt sugen på att hitta ett jobb i Stockholm och bara dra dit. Helt själv, utan bekymmer. Men då kryper rädslorna fram, tänk om jag inte klarar mig själv. Tänk om allt går åt helvete? Äh, går det så går det. Jag söker iaf en massa jobb där, hoppas jag kan få ett!