Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Det kanske är meningen att man faller isär för att kunna bli hel igen.
Det finns inget 'jag och du' som kan ta mig ur denna hagelskur.
Och när det regnar vill jag bara fly, kan inte dansa under mitt paraply.
Nu har det blivit såhär, vi bara skriker och svär, och vi har glidit isär.
Jag skriver det här, för den tiden vi hade hopp om att isen skulle bära.
Men det var då, och klockan tickar.
Jag somnar stillsamt, låtsas vilja komma, hinna fram till det vi kunde haft.
Alla stunderna, och det underland som vi lämnat.
Allt, känslan brast.
Och nu när du är borta behöver jag änglavakt.
Hör du hur jag håller andan?
Kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Det kanske är meningen att man gråter sig till sömns för att sedan kunna le igen.
Vi badade i solnedgången, jag ser tillbaks och orden kommer.
'Det håller inte längre' vi sa det i kör.
Jag låter dagarna dö för jag saknar din röst.
Vad vi haft, är som bortspolat av ett vattenfall.
Du, vad som än händer, du glömmer väl inte bort våra galna sommarnätter?
Ville bara vara lite bättre, vindarna kom, jag svarade på direkten.
En klen tröst är att jag ser dig ibland, att du ville ge mig din hand.
För vad spelar någon roll när du lämnat allt?
Ingenting, men det känns så kallt.
Hör du hur jag håller andan?
Kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Och jag ville be dig stanna.
Kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Fingrar i nacken, så avlägset nu när jag vinglar i natten.
Och det slår mig, ifall ingen är vacker.
Är det kärleksbrev eller brinnande papper?
Det var sommar och vi dyrkade solsken.
Samma sommar som fyllt mig med tomhet.
Och allt jag vet, är att man måste ta sig upp för att kunna falla ner.
Och jag har sett botten allt för många gånger.
Och allt jag vill är att du ska hålla om mig.
Men jag tänker va dig trogen för evigt.
Här är korten i leken, eller ord utan mening.
För allt vi haft är dött och att du frågar hur jag mår är en fattig tröst.
Tusentals, du och jag.
Båda har slutat vara vi, så jag har slutat vara jag.
Hör du hur jag håller andan?
Kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Och jag ville be dig stanna.
Kan du ta mig dit igen?
Ta mig dit igen.
Bara en gång till.
Bjuder på en sjukt söt bild på min brorsdotter Meja, 13 månader. 
