Djupt..

Det finns mycket i mitt liv som ingen känner till, och så ska det vara också. Jag kan mycket väl förstå att folk tycker jag är knepig och konstig, men dom vet inte allt om mig. Ingen vet allt om mig.

Idag har jag haft en riktig deppdag. Har inte orkat någonting. Vaknade kl 14. Svag i kroppen, alldeles darrig. Och det har hållt i sig hela dagen. Skitkul. Hela dagen har jag också gått och varit livrädd för det där samtalet som gjordes ikväll, det som skulle visa om det bär eller brister. Jag tror det brast. Iofs blev det avbrutet, men jag tvivlar på en fortsättning. Det samtalet tog ner mig på jorden.

L: Hur mår du..?

J: Jag mår inte bra, men det är självförvållat antar jag. Så jag får leva med mina misstag..

L: Jaa, jag antar det.. Vart är du då?

J: ...jag vet inte.. För långt bort från dig..

Ni kan aldrig förstå det här. En miljard knivar högg i mitt hjärta när jag hörde den där meningen. Två sekunder senare vände personligheten. Damn drugs! Jag ska hälla alla jävla droger i havet. Då blir det bra.